Jag har mycket tankar just nu, därför jag intar position i köket med x antal cigaretter insugandes i lungorna. 

Musiken är självklart i full gång. Älskade älskade musik, vad hade jag gjort utan dej!

Denna gång är det inte lugnade kamomillte som gäller utan kaffe i mängder, ska ju trots allt va vaken i sisådär 14 timmar till typ.

 

Tänker mycket på det här med kärlek. Denna tanke kan va i full gång hur länge som helst, tror aldrig man riktigt kan tänka klart inom nått som är så stort.

Jag känner att jag saknar nån i mitt liv. Jag tycker inte om att va själv även om det vissa studer är fruktansvärt skönt. Saknar att kunna hålla om någon som betyder nått för en, saknar att hata gå upp ur sängen på morgonen för den man älskar kan ligga kvar och sova om man själv ska iväg, saknar att få kyssas i mängder, saknar att ha någon att kunna va vaken hela nätterna med och bara prata och bara uppskatta varandras närhet, saknar att ha någon att dela sin dag med, saknar känslan av att komma hem efter en lång dag och ha någon som väntar på en, saknar att kunna lyssna på låtar som påminner om personen, som får en glad, saknar till och med känslan efter man har bråkat och blir sams igen. 

Listan är oändlig. 

 

Vart är personen som i svåra tider i ett förhållande inte ger upp utan kämpar istället? Det är ju trots allt det som gör att det håller. 

Tycker inte om korta förhållanden, känner inte att jag får ut nått av det. Gör någon ens det? 

 

Det finns en så fin människa där ute som jag längtar efter så mycket just nu. Som gör mig så glad.

Länge sen jag kände glädje på det här sättet. 

Tycker om känslan.