Det va ju precis det här som inte skulle hända.

Men nu sitter jag här, funderar över känslan i magen och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Känns så jävla nice, men Matilda - IGEN eller?  Ne skärpning förfan.

 

Vill så mycket men kan göra så lite åt saken och det fuckar upp mitt huvud totalt. Fast antar att jag kan säga att det är på ett bra sätt. Ett dumt jävla bra sätt. 

 

Ikväll slutade det med att jag blev ensam och här sitter jag i mitt kök, lyssnar på chill kärleksmusik och kedjeröker. 

 

Läser om allt, upprepar, väntar. Händer inget.  

Inte ett skit händer det. Hur mycket jag än vill, men endå inte. Åh beslutsångest över känslorna.

Visste inte att man kunde ha det på ett sånt här sätt.

 

Antar att det gäller att vänta och se, inte som att jag har någon brådska i alla fall. 

 

Ne, imorgon går jag raka vägen till affären och lägger mina sista pengar på papper och penna för nu har jag så mycket att få ur mig annars kommer jag få psykbryt. 

Trodde bloggen skulle hjälpa till lite men vafan, funkar ju inte om jag ska behöva skriva i gåtor.  

Handlar om att visa respekt,  behandla andra som du själv vill bli behandlad, va ärlig och säg alltid vad du känner. En dag kan det va försent.  

 

Jag längtar så fruktansvärt mycket efter det där lilla. Känslan går inte att förklara.  

 

"Det löser sig. Allt löser sig alltid"

Ja det hoppas jag verkligen.  

 

Vill komma ihåg den här dagen på nått konstigt sätt, så lägger upp en bild som påminner om kvällen men även efter ett fett bra gympass idag. 

 

 

C som i chilla under fläkten hela kvällen.  Typ.