Okej guys, för er som inte känner mig så fick jag cpryck för lite mer än två veckor sen att börja träna och har tränat i stort sätt varje dag sen dess. Ni som känner mig fattar precis vad jag menar. Hallå, det enda jag gör nu för tiden är att bomba instagram med träningsbilder. 

 

Tänkte ta upp lite varför jag fick det här rycket.

Grejen är att jag har alltid i hela mitt liv vatt smal men för ett tag sen när jag och mitt ex gjorde slut så gick jag ner till 45kg, bara sådär och så insåg jag att jag inte alltid kommer va smal och att en dag kan det bli så att det bara smäller till. Sååå dum nog som jag var så försökte jag sluta äta, men älskar ju mat så fick den smarta idén att om jag blev hungrig så va det ju bara att äta, dra till toan och sen spy upp allt. Fyfan va smart jag tyckte att jag var. Inte överdrivet mycket liksom, men tänkte att de gånger jag verkligen äter mat så kunde jag äta tills jag blev mätt sen va det bara att inta position inne på toan och så slapp jag få ångest över vad jag hade tryckt i mig. Det va en sån lättnad när det va överstökat, för ärligt talat, vem Gillar att spy egentligen? Fan nått av det värsta som finns. 

Tänkte att nu när jag är smal så måste jag hålla mig smal.

 

Det va en dag då min lillebror bjöd ut mig på mat för han skulle flytta till norge och det första jag gör när jag hade ätit klart är att "bara gå på toan". Det är efter det jag insåg att fan Matilda, såhär går det ju inte att hålla på, skärp dej nu! Min lillebror bjuder mej på mat och jag går och kör fingrarna i halsen det första jag gör. 

 

Så jag lägger av, bara sådär och går och funderar ett par veckor hur jag ska fixa det här nu. Jo men vafan, jag börjar träna!  Har ju velat det innan men har vatt alldeles för lat. Jag va inte direkt rädd för att gå upp i vikt på så sätt, bara att min kropp skulle va fulare än va den va och med fett på kroppen skulle den va fulare. Skeva, dumma tankar. 

Ne men visst jag började istället att träna, äta nyttigt och inte spy.  För va smart nog att fatta att om jag bara åt rätt och rörde på mig så kunde jag va lugn liksom.  Och nu är jag här, har bara hållt på i två veckor, men fan så mycket bättre jag mår. Mitt enda bekymmer nu är att det ska bli som ett beroende. För jag vet att om jag skulle skita i det, i att träna, och om det sen skulle "smälla till" så skulle jag aldrig få fingrarna ur röven till att börja träna igen. Vet att det skulle ta sån tid att se skillnad på min kropp, och dom som känner mig vet att om jag vill nått så ska det ske jävligt snabbt och jag skulle aldrig ha tålamod till det. Men det återstår att se, inte direkt att jag strävar efter att bli träningsnarkoman. Vill bara kunna ha kontroll på min kropp liksom. Men det kommer med tiden!

Känns som jag kommer få ett samtal av min kära mor någon dag framöver när hon inser att jag har börjat blogga igen och ser det här. 

Huvudsaken är att jag mår bra nu, right? 

 

Nu ska jag sova, ledig från jobbet imorgon så blir att gå upp tidigt, träna sen åka till överum och städa ur våra skitlägenheter som jag och mitt ex inte har gjort än. Skönt att få det gjort!